Kriget på migrationsverket

Äh idag har vi inte mycket för dem, tanzaniarna. Jag åkte ju hit i förhoppning om att jag skulle bli helt hänförd av landet, kulturen och människorna här. Men efter idag (som en i raden av många händelser) så får de kämpa för att få någon oss tillbaka, det säger jag.

Jag vet inte om det bara grundar sig i en kulturkrock, eller om de på riktigt är födda disträa och trögtänkta?

Det vi säger går liksom inte in, de lyssnar inte. Våra klasskompisar förstår inte enkla frågor, lärare förstår inte enkla svar och de på migrationsverket förstår inte enkla instruktioner på ett papper.

Vi hade en appointment idag med någon Andrew som jobbar på migrationsverket, han skulle hjälpa oss att fixa visum, var tanken. Det gick ju inte så bra sist, eftersom de aldrig egentligen förstod vad vi ville. Så, vi kommer dit, hälsar på honom och berättar vårt ärende. Visar våra pass med visum och brevet från skolan där det står att vi är studenter och kommer stanna till 19 januari.

Han tar det, säger att ”kom tillbaka om en timme så ska jag kolla på det här”. Absolut. Så vi smiter till gymmet en timma, det ligger lämpligtvis knappt hundra meter därifrån.

Kommer tillbaka och det är inte färdigt. Han behöver mer uppgifter, när vårt flyg går hem till exempel. Vi får fylla i några A4-sidor med uppgifter om oss, adresser och passnummer och sånt. Han går iväg, kommer tillbaka och säger på ett dumförklarande sätt att ”ni behöver inget nytt visum, de här 90 dagarna gäller ända till 30 jan”. Sen fick jag sitta med en kalender och övertyga honom om att nä, oktober, november, december och januari. Det blir visst fyra månader, och inte tre. Ni förstår, de kan fan inte ens räkna. Han gav med sig och gick iväg igen.

Nästan fyra timmar ägnade vi där idag, men det gav ingenting. Först sa han ”ni har två alternativ”. ”Antingen åker ni till Kenya och sen tillbaka in i landet, eller så... Nä juste. Det var det enda alternativet” Det går också att förlänga visumet i landet, men att skicka visumansökan fram och tillbaka till Dar es Salam tar 4 månader förstår ni. Det är deras attityd vi blir så trötta på också, ignoranta och allmänt tröga. Att de är otrevliga är inte heller ovanligt. Vi fick också höra från annat håll idag också att jodå, visst finns det regler för det här, men de följs inte som de ska. Strålande. Men vi ska ta det ett varv till, vara mer förberedda och åka dit imorgon igen.

Här får ni en lika intetsägande bild som resten av den här pissdagen. Inne på deras kontor där vi alltså spenderade fyra timmar. Sittandes på en stol för lite.
Allmänt | |
Upp