Snorfest och marknadsdag
Iiiiingen förstår hur dååååligt jag mår, iiiingen förstår min orooo. Oj så ynklig en blir på morgonen när halsen känns alldeles svullen och öm. Måste vara efterdyningar efter persen till tenta igår tänkte jag och tyckte lite mer synd om mig själv. Men åhja, så farligt var det inte ändå och jag följde med de andra ner till stan iallafall.
Först var tanken att vi skulle förlänga våra visum här, det gäller bara i 90 dagar efter det att de blivit godkända och det datumet är snart här. Snabbt och lätt fixat tänkte vi, men så glömde vi tydligen att vi bor i landet trög och långsam. Så naturligtvis blev det inget med det idag. Vi hade med våra pass, nuvarande visum och vårt brev från Bugando som säger att vi är studenter här från 9 okt-19 jan. Bara det var tydligen väldigt svårt att förstå. Åh, människor. Vi får samla tålamodskraft och göra ett nytt försök på måndag.
Sen skulle vi ta oss an marknaden. Ett enda virrvarr av gränder, små trånga passager och gångar under plåttak eller presennigar på marken halvt rasserat av tidigare regnmassor. Där gick vi. Trängdes med säljare och locals som skulle köpa kläder. Det var auktion också, så det var ett jävla liv. Den som skriker högst vinner. På marken hade de först lagt presenningar och sen en stor hög av kläder, för det mesta klänningar.
När vi stått och iakttagit en stund vågade vi oss fram och ville kolla lite i dehär klädhögarna, något vore ändå kul att köpa liksom. Och vi tycker att många av kvinnorna här har väldigt fina klänningar. Vi började lite försiktigt hos säljaren som stod längst ut, där det var mest gott om plats liksom. Då slängde säljarna som stod innanför kläder på oss och tyckte att vi skulle prova dem istället. Otroligt hetsig stämning men ändå rätt kul. Klänningarna är lite mer som tält, så det gick lätt att dra på sig utanpå våra kläder. De applåderade åt oss när vi hade de på oss. Ojojoj. Vi kom därifrån med 3 plagg var, om inte fler. En klänning kostade inte ens 20 kr och även om vi inte kommer använda det hemma sen så kan vi ju se det som att vi gjort en god gärning iallafall.
Först var tanken att vi skulle förlänga våra visum här, det gäller bara i 90 dagar efter det att de blivit godkända och det datumet är snart här. Snabbt och lätt fixat tänkte vi, men så glömde vi tydligen att vi bor i landet trög och långsam. Så naturligtvis blev det inget med det idag. Vi hade med våra pass, nuvarande visum och vårt brev från Bugando som säger att vi är studenter här från 9 okt-19 jan. Bara det var tydligen väldigt svårt att förstå. Åh, människor. Vi får samla tålamodskraft och göra ett nytt försök på måndag.
Sen skulle vi ta oss an marknaden. Ett enda virrvarr av gränder, små trånga passager och gångar under plåttak eller presennigar på marken halvt rasserat av tidigare regnmassor. Där gick vi. Trängdes med säljare och locals som skulle köpa kläder. Det var auktion också, så det var ett jävla liv. Den som skriker högst vinner. På marken hade de först lagt presenningar och sen en stor hög av kläder, för det mesta klänningar.
När vi stått och iakttagit en stund vågade vi oss fram och ville kolla lite i dehär klädhögarna, något vore ändå kul att köpa liksom. Och vi tycker att många av kvinnorna här har väldigt fina klänningar. Vi började lite försiktigt hos säljaren som stod längst ut, där det var mest gott om plats liksom. Då slängde säljarna som stod innanför kläder på oss och tyckte att vi skulle prova dem istället. Otroligt hetsig stämning men ändå rätt kul. Klänningarna är lite mer som tält, så det gick lätt att dra på sig utanpå våra kläder. De applåderade åt oss när vi hade de på oss. Ojojoj. Vi kom därifrån med 3 plagg var, om inte fler. En klänning kostade inte ens 20 kr och även om vi inte kommer använda det hemma sen så kan vi ju se det som att vi gjort en god gärning iallafall.
Rad i rad
Ja här var det ananassäsong minsann.
Ett sjukhus mitt inne på marknaden?
En vy av kaoset och en tanzaniansk dam som svepte förbi kameran
Jag och tilda köpte varsina tjusiga klänningar (våra kära pojkvänner verkade dock inte alls tycka det när de fick se bilder) men de var lite långa och stora. Så här var det en gullig skräddardam som fixade till dem åt oss!
Se så gulliga! Kalla oss måne och sol, vatten och vind.
Jag och mina glansiga förkylningsögon blev ändå rätt nöjda.